Ångestdämpning #4; Musik

Vitt brus - brus fungerar bäst för mig

Det har nämnts i tidigare inlägg och i kommentarer till tidigare inlägg att musik (pianospel, musik i hörlurar och så vidare) kan dämpa ångest för många. För mig kan det fungera riktigt bra - och det är nog det sätt jag dämpat ångest på oftast genom tiderna. Jag har under många år och på många sett skapat egen musik. Här har det inte alltid fungerat lika bra. Att spela musik, speciellt om det finns något form av tryck på dig att det ska presteras på ett visst sätt kan innebära ett tryck som samspelar med ångesten. Så under långa perioder har jag undvikit att göra musik - speciellt tillsammans med andra. På sistone arbetar jag dock mycket med elektroniskt noise i ett par olika projekt. Ett som nyss har blivit ett nätsläpp på ett holländskt skivbolag vilket ju självklart varit väldigt pepp. 

Rosa brus

Men det går även att spela musik rent terapeutiskt. Jag har gjort ett par testspår jag tänkte visa här som dämpar ångest för mig. Jag tänkte också försöka berätta för er varför jag tycker att de är dämpande och på vilket sätt. Vi kan börja med ett brusbaserat spår;

http://masspsykos.net/rikard/brus1.mp3

När jag hör den här typen av brus så är det som om någonting dämpas, som att något form av grundläggande obehag (jag har konstant ångest) försvinner något. Ibland kan den rena skevheten hjälpa också. Hör på det här spåret - som är så jävla skevt - nästan lite obekvämt skevt. Här känner jag också betydligt mindre ångest;

http://masspsykos.net/rikard/brusbeat1.mp3

Det är svårt att veta vad det är som gör detta. Är det specifika toner/ljud som går in på vissa ställen i hjärnan och som stör något som hjälper till och skapar ångesten? För tillfället vet vi nog inte det. Jag vet bara att det kan ge mig en timme eller tvås välbehag. Och att det inte måste vara sammankopplat med ett skapande som är bestående eller prestationsinriktat. Det om något är jätteskönt. Slutligen ett litet dämpat ångestdämpande beat.

http://masspsykos.net/rikard/beat_renare.mp3

Att leva med Tics #2

Många gånger får jag starkare tics på kvällen eftersom jag är trött både psykiskt och fysiskt. När mitt tics hamnar i munnen så kan jag räkna 1 2 3 och A B C återkommande. Ibland slinker det ut enstaka ord som har upprepats i mitt huvud. Om det är någon bredvid mig kan de hoppa till av ett oanat NEJ eller annat som plötsligt skriks ut. Det är som att jag har en inre strid i huvudet där ena sidan ältar något som ger mig ångest och den andra sidan vill trycka bort dessa tankar med all sin kraft.
Jag förstorar ofta upp småsaker och göra dem väldigt ångest laddade ena dan och andra dan är samma sak ingen stor grej alls. Det är som ett kroniskt tvångsbeteende där ena orosmomentet byts ut mot det andra. Det är alltid något som oroar mig. När jag får väldigt starka tics och skriker ut 1 2 3 och ABC på löpande band blir jag ofta väldigt stirrig. Hela kroppen vill skaka fram och tillbaka och göra sig ockuperad med något hektiskt som ett sätt att komma bort från tankarna, likt ett barn som inte vill sova fast det egentligen är super trött. Det är som en blandning mellan stirrig mani och en parallell känsla av kokande ångest i kroppen.
Då har jag en sak som botar min stirrighet - Brottning!

Det är helt underbart att i en sådan här stund ha någon i sin närhet som är ung lika stark som en själv som en kan brottas med. Det är roligt, det krävs mycket styrka, energi och brottningen lurar hjärnan att jag slåss mot det som min kropp upplever som ett hot. Mina ångest tankar har ju skapat ett påhittat lejon och min kropp kan inte se skillnad på ett påhittat lejon och ett riktigt lejon utan reagerar med stark känsla av hot. Kroppen vill då antingen fly eller slåss för sitt liv. När jag brottats klart kan jag känna hur ångesten till stor del förvandlats till en lättnad i hela kroppen. Jag slogs, jag överlevde då måste ju faran vara över. Ja, ibland är hjärnan faktiskt ganska lättlurad. Det har både för och nackdelar såklart...men en får vara smart och använda det till sin fördel ibland!

Ångestdämpning #3; Fysisk träning

Träning mot ångest, inte träningsångest.

Då och då kommer rön om att ångest kan botas eller i alla fall dämpas av fysisk träning. Efter att ha hört detta X-antal gånger bestämde jag mig för att prova om det kunde fungera på mig. Jag är inte direkt gymtypen även om jag inte har något emot att röra på mig. En anledning till att jag inte känner mig hemma på gym är nog att den mobbning jag utsattes för under låg- mellan- och början av högstadiet alltid eskalerade i samband med gymnastiklektioner, friluftsdagar och liknande. Sen är jag rätt tafflig i koordinationen med – det tar lång tid för mig att lära mig olika rörelser med kroppen. Om jag inte är intresserad av något (typ dans eller bollsport) så lär jag mig det inte. Det är väl någon form av dyspraxi som gör att jag måste nöta in rörelserna. Därför har startsträckan för fysisk träning varit lång för mig.

Omklädningsrum - inte allas favorit.

Sen gillar jag inte omklädningsrum, att duscha i duschar som jag inte vet hur varma de är/hur hård strålen är och så vidare. Jag är ganska känslig taktilt i allmänhet. Som ni förstår så gör detta att startsträckan blir ännu längre. Det är fan inte lätt när det är svårt!

Gillar Cross Trainers

Men skam den som ger sig. Min arbetsköpare (de som köper min arbetskraft) erbjuder friskvård på arbetstid och det finns ett gym i närheten av där jag jobbar. Så jag har tillslut tagit mig dit. Rejält. Nu tränar jag sedan nästan ett år tillbaka tre gånger i veckan och under en period ingick det i detta löppass på Cross-trainer eller löpband med en sammanlagd längd på 3-4mil i veckan. Efter att ha pratat lite med folk som har koll så har de sagt att jag nog inte ska träna så mycket mer på grund av skaderisken. Jag tränar alltså riktigt mycket för att vara en random person som inte ska springa ett marathon till helgen. Vad är nu resultatet av detta? Har jag mindre ångest?

Äter fortfarande bensodiazepiner.

Ja, lite mindre. Just den dagen då jag tränar. I några timmar efter att jag tränat. En ganska liten effekt alltså. Så – nej, ångest botas inte av träning. Inte min i alla fall. Jag äter fortfarande bensodiazepiner flera dagar i veckan. Men, eftersom det är gratis och inte verkar skadligt på annat sätt så fortsätter jag träna ungefär lika mycket som tidigare. En anledning är att jag då som vegan kan håna personer som menar att de måste äta kött för att de tränar (en åsikt som oftast uttrycks av medelålders män som tränar en gång i månaden). Och lite tränar jag nu för att det har blivit kul också.

Bra förebild!

Ska du inte börja träna alltså – för att det inte fungerar? Nej, jag tycker nog att du ska börja träna faktiskt. Det finns många andra fördelar påstås det och bara för att jag inte blir botad direkt så betyder det inte att inte du fungerar på ett annat sätt. Jag tror att det här med effekten beror på många olika faktorer. En anledning till att jag fortfarande har kraftig ångest kan vara att jag haft det under så lång tid exempelvis. Har ju haft obehandlad ångest i mer än tjugofem år i alla fall. För en person med en kortare ångesthistoria kanske det är en annan sak – och vem vet - jag hade kanske blivit frisk om jag börjat för tio år sedan?

Låt inte gymbesökarna skrämma dig!

Tyvärr så är gym platser som befolkas av män som ser ut som om de står i valet och kvalet mellan om de ska bli ordningsvakter eller yrkeskriminella. Det finns så mycket idioter som tränar så ni skulle blir förvånade om ni såg det! Dessutom är många människor märkta av en lång skoltid med dåliga gymnastikminnen. För att inte bli avskräckt så kan det vara bra att prata med folk om vart det finns ett schysst ställe med en aning färre idioter. Eller – skaffa några träningsredskap att ha hemma. Önska dig ett par hantlar i julklapp exempelvis. Gå en promenad. Känn efter vad som fungerar. Hoppas inte för mycket eller för litet. Och så vidare.

Ångestdämpning #2; Alkohol

Jag slutade dricka alkohol för några år sedan och det var som en brukar säga "på förekommen anledning". Före det hade jag använt alkohol under flera år för att dämpa min ångest och det hade haft sina bakslag över tid. Jag har fortfarande ärr från slagsmål och annat som alkoholen skapat och är väldigt glad över att det inte gick värre under min mer än tioåriga suparperiod än vad det kunde ha gått. Det är viktigt att påpeka att jag aldrig var en "klassisk alkoholist" - jag var aldrig beroende av alkohol rent fysiskt (mer om den diskussionen från en annan bloggare, här). Men hade svårt att genomföra vissa sociala sammanhang utan alkohol. Det var inte alkoholens fel - utan alkoholen hade jag struntat i att göra de här sakerna och problemet hade kvarstått. Mitt beslut att sluta med alkohol har därför gett mig enorma sociala problem. Jag är nu nästan helt socialt isolerad på min fritid. Det är därför både en och två gånger jag diskuterat detta beslut och funderat på att börja dricka igen. Hittills har jag dock valt att fortsätta på det nyktra spåret.

Alkohol kan ge sociala problem - ibland när du dricker gör du
bort dig.

Men är alkohol verkligen ångestdämpande? Nja - för min del enbart till viss del. Ofta kunde det lugna ner mig så pass så jag klarade av att sitta bland folk, föra ett samtal om ovidkommande saker (har svårt för sådant annars) och annat som en gör på krogen. Men ibland stegrades ångesten i stället. Detta ledde till problem som "ångestattack på krogen", "slagsmål med idiot", "otrevlig mot människor som jag borde ignorerat" samt "andra självdestruktiva beteenden som kunde ha undvikits"  Som ni säkert kan förstår skapade alkoholen mer problem för mig än vad den egentligen löste. Dess enda fördel var att jag faktiskt kunde umgås med folk - även om jag fortfarande hade en massa handikappande problem när jag gjorde det. Flera av dessa problem var kopplade till "medicinen alkohol"

Zywiec var för övrigt en av mina favoritöl.

Dessutom är alkohol beroendeframkallande. När jag var runt 19 år och hade en matchvikt på cirka 50 kg (jag har också haft vissa problem med mitt ätande) så brukade jag dricka en flaska kir och sex folköl innan jag gick ut på krogen och drack 5-10 starköl till. Alltså, om inte annat är det jävligt dyrt. På slutet av min alkoholkarriär - tio år senare och under en period då jag reste väldigt mycket - hade jag redan vant mig vid dagliga återställare och svårigheter som "att supa tills du skiter på dig" , "gå i sömnen och kissa på grejer i lägenheten" samt att cykla in i skyltar och slå sig på andra sätt på fyllan. Låter det fräscht? Nej, och det är inte något jag är stolt över heller. Jag tror faktiskt att det största friskhetstecken som jag själv drivit fram - dessutom helt utan hjälp från psykiatrin - är att jag slutade dricka. 

Förnedrande för en själv.

Den enda fördelen - som jag påstått tidigare. Är att jag faktiskt hade ett levande socialt liv som alkoholanvändare. Flera personer har sagt till mig att "du, det var inga riktiga kompisar om de kräver att du dricker alkohol för att ni ska umgås" - Ja, till viss del kanske det är sant. Jag skulle själv säga det till någon som var 16-17 år gammal (och kanske lite äldre). Problemet är om du är 30+. Vet ni hur svårt det är att skaffa vänner i den åldern? Speciellt om du är sjuk och har sociala issues på ett eller annat sätt. jag kan verkligen förstå den person som inte slutar dricka - det är inte säkert att du kommer kunna bygga upp ett socialt liv igen. För mig känns det i och för sig som om det var värt det. Men när jag inte har pratat ordentligt med någon annan än min närmaste familj + mina arbetskamrater på några dagar så saknar jag ibland den socialitet som det drickande livet faktiskt innebär. Även om jag inte saknar alkoholen. Troligtvis är den sociala aspekten en stor anledning till att människor med samma problem som jag har haft faktiskt inte slutar. Och tills jag hittat en väg ut ur detta måste jag faktiskt hålla mig lite lugn i kritiken av andras drickande. Risken finns faktiskt att du blir lika ensam som jag är nu. Och det är också ett problem - jag lovar.

Ångestdämpning #1; Socker

Lakrits - för då får jag ha dem för mig själv.

Jag har haft kraftiga ångestbesvär sedan jag var någonstans i sexårsåldern. På vägen har jag lärt mig ett och annat trick. Under rubriken ångestdämpning tänkte jag dela med mig av bra och dåliga sätt att lindra sin ångest på. Här är en halvbra.  Om jag äter ett helt paket Singoalla snabbt så minskar min ångest märkbart. Fördelar? Det är inte receptbelagt eller illegalt. Det kostar inte speciellt mycket. Nackdelar? Jag vill inte veta vad det gör med min hälsa och mina tänder. Men - det fungerar en stund i alla fall och de är veganska. Tack för det Göteborgskex!